Roger Larsson
2005-11-22, 21:03
Ang en disk på ett helt annat forum - kanske denna historik kan intressera någon av herrarna :yesnod:
En gång hade jag en hemsida om polisfordon m m... Så här skrev jag på den numera nedlagda sidan om rödljus o roterande gult ljus m m på utryckningsfordon:
1962 tillät VoV (Väg o Vatten) - efter skrivelse från statspolisintendenten - att statspolisen fick montera "en på taket anbragt anordning (fyr) som kan visa gult blinkande (roterande) sken".
"Anordningen" rekomenderades att ha ett varvtal - dvs antalet blinkningar - på 120/min (+-30/min). Det roterande varningsljuset var inte ett utryckningsljus utan tänkt att användes vid uppställningar av polisbilen som en varningssignal i kombination med - i förekommande fall - varningsblinker vid trafikolyckor m m pga att dom röda utryckningsljusen endast syntes rakt framifrån!
Den roterande gula lampan användes ofta för att synas bättre även vid utryckning trots att den enligt dåvande vägtrafikförordningen inte var ett utryckningljus. Trots att det roterande varningsljuset blev tillåten från 1962 blev inte alla statspolisens bilar - och knappast inga kommunala - utrustad med denna. Först vid förstatligandet 1965 fick alla bilar denna utrustningsdetalj som i sin tur försvann 1970 när blåljusreformen infördes.
Dom första gula rotationsljuset satt på dom första polisbilarna tillhörande statspolisen mitt på taket och bakom den vita sökaren. I samband med förstatligandet monterades ljuset på takets högra sida.
I samband med högertrafikomläggningen i september 1967 flyttades rotationsljuset på nya fordon från höger till vänster sida för att ljusets placering på biltaket skulle vara ut mot körbanan. Polisen hade på den tiden budgetår från 1. juli till sista juni vilket innebar att nya fordon beställdes på hösten för leverans sent samma år eller under första kvartalet nästa år. De första fordonen med rotationsljuset till vänster kom alltså EFTER det att högertrafiken hade införts september 1967 - antingen sent 1967 eller början av 1968. Ljuset flyttades inte på fordon som redan var i trafik beroende på att riskerna för att det inte skulle synas ändå var mycket små.
En viktig anledning till rotationsljusets placeringen - först till höger på taket och sedan på vänster sida - var att polisbilen enligt instruktion vid tex en trafikolycka skulle placeras snett med bakluckan mot dikeskanten och fronten ut mot körbanan för att göra arbetet säkrare när utrustning hämtades i bagageutrymmet. Var då polisbilen parkerad på höger sida av vägbanan med rotationsljuset på vänster sida av taket syntes ljuset bakåt mot trafiken när bakluckan stod öppen.
Varningsljuset var först av fabrikat Marchal, senare Hella eller Bosch och glödlampan var den första tiden en klotlampa på 45W och på dom sista modellerna en H1-lampa på 55W.
Dom första utryckningsljusen på polisfordon bestod av - ofta med diskreta placeringar - en eller två relativt små lampor som visade fast rött ljus. Bilder på äldre polisfordon visar att rött utryckningsljus i någon form användes tidigt.
Det röda fasta utryckningsljuset fick diskreta placeringar på bilarna - endera på takets framkant eller nedanför vindrutan. Vissa bilar hade inte fasta röda ljus utan endast ett sökarljus med en skjutbar röd "strumpa" som gjorde att färgen kunde ändras från vitt till rött. Detta sökarljus var monterad på taket eller vänster A-stolpe. Trots denna diskretion finns det skäl att anta att dom som hade anledning till det - från storbusar och ner till entusiastiska mopedtrimmare - hade god koll på diskreta fordon med små röda lampor och/eller taksökare!
Polisbilar fick som tidigare nämnts tidigt röda fasta ljus. Ingen standardisering fanns - rödljusen kunde vara av vilket fabrikat, storlek och utförande som helst - vanliga bakljus var inte ovanligt åtminstone på dom kommunala bilarna. Rödljusen kunde vara snyggt inbyggda i taket (som tex på äldre ambulanser) eller vara fristående som var det vanligaste. Efter förstatligande 1965 blev det mer ordning och reda och alla polisbilar fick likadana fristående röda ljus - troligen alltid av fabrikat Hella.
Anledningen till att endast fasta röda ljus användes var äldre bestämmelsen som på den tiden sa att utryckningsljus skulle vara fasta och röda. Enligt direktiv från dåvarande Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen (VoV), fick inte blinkande (roterande) rött ljus användas då detta enligt en europeisk konvention endast fick användas vid järnvägsövergångar, broar som kunde öppnas och liknande. Dessutom var den gamla kommunala polisen ofta utsatt för besparingar så något större arbete lades inte ner på utryckningsljus. Dessutom ansågs det på den tiden - åtminstone inom den kommunala polisen - att polisbilar skulle vara diskreta i sin framtoning. Dessutom var antalet fordon, trafikintensiteten och hastigheten betydligt lägre på den tiden så det ansågs ofta att det inte behövdes annorlunda utryckningsljus.
Trots detta hade malmöpolisen i början av 1950-talet två bilar - en Hudson samt en Ford V8 med ett oscillerande rödljus mitt på taket - dvs ett ljus som svängde fram- och tillbaka - som då på håll upplevdes som blinkande.
Ett annat exempel är den Chevrolet 3100 -55 Piket från Göteborg som utrustades med ett roterande rött ljus av fab "Federal Sign & Signal modell 17 Beacon Ray" som komplement till dom två röda fasta.
1962 kom nya riktlinjer från VoV: "Vid påkallande av fri väg för utryckningsfordon skall framtill på fordonet finnas minst en lykta med kraftigt rött ljus", osv... Det sades vidare: "... medger VoV att styrelsens ovannämnda föreskrift ej skall utgöra hinder för att utryckningsfordon förses med - förutom minst en lykta med kraftigt rött fast sken framåt - lykta med visande roterande eller blixtrande ljus rött ljus". Trots dessa nya riktlinjer fanns det knappast några polisbilar med roterande rött ljus.
Att inte stadspolisen införde någon form av roterande rött utryckningsljus kan tyckas förvånande men statspolisen hade from 1962 sitt gula roterande varningsljus på dom "målade" bilarna och låg kanske lite lågt i väntan på förstatligandet 1965 då likriktning av polisens fordon skulle ske.
Röda fasta ljus användes fram till 1970 då blåljusreformen infördes.
En gång hade jag en hemsida om polisfordon m m... Så här skrev jag på den numera nedlagda sidan om rödljus o roterande gult ljus m m på utryckningsfordon:
1962 tillät VoV (Väg o Vatten) - efter skrivelse från statspolisintendenten - att statspolisen fick montera "en på taket anbragt anordning (fyr) som kan visa gult blinkande (roterande) sken".
"Anordningen" rekomenderades att ha ett varvtal - dvs antalet blinkningar - på 120/min (+-30/min). Det roterande varningsljuset var inte ett utryckningsljus utan tänkt att användes vid uppställningar av polisbilen som en varningssignal i kombination med - i förekommande fall - varningsblinker vid trafikolyckor m m pga att dom röda utryckningsljusen endast syntes rakt framifrån!
Den roterande gula lampan användes ofta för att synas bättre även vid utryckning trots att den enligt dåvande vägtrafikförordningen inte var ett utryckningljus. Trots att det roterande varningsljuset blev tillåten från 1962 blev inte alla statspolisens bilar - och knappast inga kommunala - utrustad med denna. Först vid förstatligandet 1965 fick alla bilar denna utrustningsdetalj som i sin tur försvann 1970 när blåljusreformen infördes.
Dom första gula rotationsljuset satt på dom första polisbilarna tillhörande statspolisen mitt på taket och bakom den vita sökaren. I samband med förstatligandet monterades ljuset på takets högra sida.
I samband med högertrafikomläggningen i september 1967 flyttades rotationsljuset på nya fordon från höger till vänster sida för att ljusets placering på biltaket skulle vara ut mot körbanan. Polisen hade på den tiden budgetår från 1. juli till sista juni vilket innebar att nya fordon beställdes på hösten för leverans sent samma år eller under första kvartalet nästa år. De första fordonen med rotationsljuset till vänster kom alltså EFTER det att högertrafiken hade införts september 1967 - antingen sent 1967 eller början av 1968. Ljuset flyttades inte på fordon som redan var i trafik beroende på att riskerna för att det inte skulle synas ändå var mycket små.
En viktig anledning till rotationsljusets placeringen - först till höger på taket och sedan på vänster sida - var att polisbilen enligt instruktion vid tex en trafikolycka skulle placeras snett med bakluckan mot dikeskanten och fronten ut mot körbanan för att göra arbetet säkrare när utrustning hämtades i bagageutrymmet. Var då polisbilen parkerad på höger sida av vägbanan med rotationsljuset på vänster sida av taket syntes ljuset bakåt mot trafiken när bakluckan stod öppen.
Varningsljuset var först av fabrikat Marchal, senare Hella eller Bosch och glödlampan var den första tiden en klotlampa på 45W och på dom sista modellerna en H1-lampa på 55W.
Dom första utryckningsljusen på polisfordon bestod av - ofta med diskreta placeringar - en eller två relativt små lampor som visade fast rött ljus. Bilder på äldre polisfordon visar att rött utryckningsljus i någon form användes tidigt.
Det röda fasta utryckningsljuset fick diskreta placeringar på bilarna - endera på takets framkant eller nedanför vindrutan. Vissa bilar hade inte fasta röda ljus utan endast ett sökarljus med en skjutbar röd "strumpa" som gjorde att färgen kunde ändras från vitt till rött. Detta sökarljus var monterad på taket eller vänster A-stolpe. Trots denna diskretion finns det skäl att anta att dom som hade anledning till det - från storbusar och ner till entusiastiska mopedtrimmare - hade god koll på diskreta fordon med små röda lampor och/eller taksökare!
Polisbilar fick som tidigare nämnts tidigt röda fasta ljus. Ingen standardisering fanns - rödljusen kunde vara av vilket fabrikat, storlek och utförande som helst - vanliga bakljus var inte ovanligt åtminstone på dom kommunala bilarna. Rödljusen kunde vara snyggt inbyggda i taket (som tex på äldre ambulanser) eller vara fristående som var det vanligaste. Efter förstatligande 1965 blev det mer ordning och reda och alla polisbilar fick likadana fristående röda ljus - troligen alltid av fabrikat Hella.
Anledningen till att endast fasta röda ljus användes var äldre bestämmelsen som på den tiden sa att utryckningsljus skulle vara fasta och röda. Enligt direktiv från dåvarande Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen (VoV), fick inte blinkande (roterande) rött ljus användas då detta enligt en europeisk konvention endast fick användas vid järnvägsövergångar, broar som kunde öppnas och liknande. Dessutom var den gamla kommunala polisen ofta utsatt för besparingar så något större arbete lades inte ner på utryckningsljus. Dessutom ansågs det på den tiden - åtminstone inom den kommunala polisen - att polisbilar skulle vara diskreta i sin framtoning. Dessutom var antalet fordon, trafikintensiteten och hastigheten betydligt lägre på den tiden så det ansågs ofta att det inte behövdes annorlunda utryckningsljus.
Trots detta hade malmöpolisen i början av 1950-talet två bilar - en Hudson samt en Ford V8 med ett oscillerande rödljus mitt på taket - dvs ett ljus som svängde fram- och tillbaka - som då på håll upplevdes som blinkande.
Ett annat exempel är den Chevrolet 3100 -55 Piket från Göteborg som utrustades med ett roterande rött ljus av fab "Federal Sign & Signal modell 17 Beacon Ray" som komplement till dom två röda fasta.
1962 kom nya riktlinjer från VoV: "Vid påkallande av fri väg för utryckningsfordon skall framtill på fordonet finnas minst en lykta med kraftigt rött ljus", osv... Det sades vidare: "... medger VoV att styrelsens ovannämnda föreskrift ej skall utgöra hinder för att utryckningsfordon förses med - förutom minst en lykta med kraftigt rött fast sken framåt - lykta med visande roterande eller blixtrande ljus rött ljus". Trots dessa nya riktlinjer fanns det knappast några polisbilar med roterande rött ljus.
Att inte stadspolisen införde någon form av roterande rött utryckningsljus kan tyckas förvånande men statspolisen hade from 1962 sitt gula roterande varningsljus på dom "målade" bilarna och låg kanske lite lågt i väntan på förstatligandet 1965 då likriktning av polisens fordon skulle ske.
Röda fasta ljus användes fram till 1970 då blåljusreformen infördes.