sladdandebarnet
2005-12-12, 22:54
Har jobbat min första ensamma dag idag.
Gick väl egentligen bra.
Jag började dagen med att kliva ut i bilen med en kaffetermos och vrider om nyckeln.
Inget händer mer än ett litet klick från starten. :confused2
Hoppla Kerstin.
Ringer in till radion lite :blush: och berättar att jag inte kommer att kunna börja i tid.
Får höra att det inte var någon fara på ett lugnt och pedagogiskt sätt.
Efter lite förbryllning och lite hjälp så kommer en kille och hjälper mig få fart på bilen.
Kör på som vanligt med lacksvängen till eftermiddagen.
Det är då det händer.
Telefonen ringer. :freak3:
I min iver och nervositet så blandar jag ihop Alby med Akalla. :fou:
Upptäcker detta då jag slår i kartboken och inte när jag sitter i bilen, tur det.
Hur som så gick den första dagen bra och alla är hjälpsamma.
Det är nu jag vill komma dit jag vill komma.
Alla är så hjälpsamma.
Allt ifrån radion till mina kollegor, även de jag aldrig träffat.
Visst alla är vi barn i början men att alla verkar ha insett det och inte glömt det värmer oerhört mycket när man står där ensam ute i kylan och mörkret i den kalla mörka världen.
Tack alla för er hjälp. :krama:
Verkligen
Gick väl egentligen bra.
Jag började dagen med att kliva ut i bilen med en kaffetermos och vrider om nyckeln.
Inget händer mer än ett litet klick från starten. :confused2
Hoppla Kerstin.
Ringer in till radion lite :blush: och berättar att jag inte kommer att kunna börja i tid.
Får höra att det inte var någon fara på ett lugnt och pedagogiskt sätt.
Efter lite förbryllning och lite hjälp så kommer en kille och hjälper mig få fart på bilen.
Kör på som vanligt med lacksvängen till eftermiddagen.
Det är då det händer.
Telefonen ringer. :freak3:
I min iver och nervositet så blandar jag ihop Alby med Akalla. :fou:
Upptäcker detta då jag slår i kartboken och inte när jag sitter i bilen, tur det.
Hur som så gick den första dagen bra och alla är hjälpsamma.
Det är nu jag vill komma dit jag vill komma.
Alla är så hjälpsamma.
Allt ifrån radion till mina kollegor, även de jag aldrig träffat.
Visst alla är vi barn i början men att alla verkar ha insett det och inte glömt det värmer oerhört mycket när man står där ensam ute i kylan och mörkret i den kalla mörka världen.
Tack alla för er hjälp. :krama:
Verkligen